doing the right thing doesn't always feel right, obv

impulsivitet är farligt, det har jag fått bevisat för mig alltför många gånger. och att vara både emotionell och impulsiv gör inte saken bättre.

men idag lyckades jag låta min rationella sida dominera min emotionella. it was a blast, literally. med facit i hand så gjorde jag rätt, men fy vilken känslostorm du skapar genom att agera emot dig själv och dina preferenser.

oh, well. lärt sig något har man iaf. inte varje dag.

I feel; Red Jumpsuit Apparatus - Guardian Angel

changes

igår blev jag en vägg rikare, och likaså ökade vi på husets rumantal med ett. idag flyttade vi grejer. (och med 'vi' menar jag i det senare fallet farsan, morsan o brorsan - själv var jag iväg och knegade)

mitt rum är alltså flyttat, och det som var mitt gamla rum kommer hädanefter nyttjas som studio/replokal för det band som det är tänkt att jag bli trummis i. det ska bli spännande.

ibland handlar det onekligen bara om att bestämma sig. två dagars heltidsarbete av mig och farsan, and that's that. en ny vägg, och en helt ny plan för hela undervåningen.

välkommen hem Marcus.

wherever you turn your back

jag läste nyss ett blogginlägg av en av mina bästa vänner. hon mår inte direkt toppen, och det verkar har varit på nedgång under större delen av december. jag fick så dåligt samvete.

jag har flera (läs: väldigt många) gånger tänkt på att ringa henne, eller slänga iväg ett sms. bara för att visa att jag lever och bryr mig, liksom. men det har inte blivit av. "jag tar det sen" har det hetat, varje gång.

in my face.

men jag har ju fullgoda bortförklaringar! jag har ju trots allt genomfört flytten mellan västerås och sthlm den här månaden, samt pluggat, samt jobbat i julhandeln, samt köpt julklappar, samt deltagit på diverse julfester... listan kan ju sorgligt nog göras milslång. jag hade haft tid, om jag bara tagit mig tid.

men det är ju lite det som är grejen: om jag bara tagit mig tid. vart du än vänder dig, så är alltid rumpan bak, som det så passande heter. some blame fate, and some blame Murphy, but I can do neither. sometimes you have to take responsibility for your own actions, and inaction. it's that simple.

oh, well. from now on the only way is up, I suppose. better start the climb sooner than later.

få känner mig så bra

Corrie hade rätt. igen.

jag hatar dumma människor.

med facit i hand

i skrivande stund är klockan dryga 75min efter julaftons officiella avslut. det har varit en riktigt bra jul i år, mycket bättre än jag förväntade mig. en minimalistisk jul tillsammans med familjen passar mig onekligen. och imorgon börjar vi bygga om här hemma. wei! finns på telefonen om ni vill nåt. so long!

jul, jul, jul

two down, two to go.

de här sista dagarna innan jul, och även julafton, är med råge de roligaste dagarna att jobba varje år. så mycket kunder. så mycket humor. det är för de här få, hektiska dagarna som man kan genomleva alla de sega, tråkiga, sommarsöndagarna :)

nu ska jag försöka fånga några timmar sömn innan morgondagen.

sweet dreams everybody

so, I guess it's farewell

jag hade min sista föreläsning med Johan Lindén idag.

det kändes lite sorgligt. jag började verkligen tycka om honom nu mot slutet. och inte bara honom; utan även ämnet. det blev mer spännande ju fler bitar man fick till pusslet, så att säga.
jag fick honom till och med att skratta en gång idag (jag tror han har gett klassen ett leende sammanlagt under de 17 första föreläsningarna, så det kändes som en improvment!). jag gick ner till honom under en ras och ställde en fråga, som han svarade på enkelt och smärtfritt. men sen började han ju brodera ut, som han alltid gör. det slutade med att han säger:
"även om vi uteslutande räknar med räta kurvor så kan det ju bli lite krångligt, men det ger ju faktiskt en bra bild av verkligheten. en variabel är lätt att göra ett bra diagram av med papper och penna, likaså två. tre går det med, med papper, penna, och lite möda (här skrattade han), men vid fyra och uppåt så vill du ha en dator. då går det ju upp till en miljon variabler och mer."
det är de här små sakerna som betyder så mycket; när tjejen du fått ögonkontakt med på bussen ler åt dig när hon går av, när tjejen du är intresserad av rör lätt vid din arm när hon går förbi, när din lärare som alla (utom jag) tyckt illa om från första dagen för första gången visar sig bekväm i sin situation där framme vid tavlan. det är de här små sakerna som gör livet värt att leva, hur små och obetydliga de än kan tyckas vara.

det känns lite sorgligt nu som sagt. för inte bara var det sista föreläsningen med en lärare som jag börjat tycka mer och mer om, utan även den sista föreläsningen jag har tillsammans med min västeråsklass. och jag tror inte att någon av dem ens vet om det.
på många sätt tycker jag bättre om högskolan än både grundskolan och gymnasiet; friheten (både i ämnesval och studieteknik), möjligheten att studera i sin egen takt, klasskamrater som delar ditt intresse för ämnena ni läser, samt den rent allmänt vuxnare approachen på skolan. men det finns en sak jag ogillar: klassammanhållningen. priset för alla ovan nämnda friheter är att det är upp till dig själv att söka, och upprätthålla, kontakten med dina klasskamrater, och sen finns det inga garantier att du går mer än en kurs med en given kamrat heller.
i mitt fall gestaltar det sig i att ingen av mina 60+ klasskamrater visste att jag idag hade min sista föreläsning med dem. jag tror de flesta tänker 'varför tycker han att det är så viktigt att alla ska veta att han drar efter den här föreläsningen?', men fråga dig själv: vill inte du också ta farväl till alla dem du spenderat de senaste tre terminerna med? jag vill det iaf. men vi kanske är olika.
nu är det ju dock så att jag inte kan ställa mig rakt upp och ned efter att läraren tackat för sig och säga 'adjöss, och tack för fisken', så jag fick gott nöja mig med ett glättigt 'God Jul!'. inte ens halvvägs av vad man skulle kunna önska sig, men man kan inte få allt, right?

come to think of it. jag har faktiskt varit med om en hel del med den här klassen, och jag tror de kommer att komma ihåg mig för två saker: när jag började med dem förra hösten så hade jag långt hår. väldigt långt hår. och när jag kom tillbaka efter juluppehållet så var allt borta. förändringen var till och med så stor att jag nu i efterhand fått höra om folk som frågade varandra om 'den där långhåriga killen' slutat, eller vart han tagit vägen. men de förstod snart att så inte var fallet, för mitt andra trait höll i sig: jag har förmågan att halvsova på lektioner, och ändå ta in vad läraren säger, och jag tenderade göra det more often than not. sova, alltså. i början så viskade folk saker i stil med 'ska han sova så kan han väl lika gärna stanna hemma och göra det' bakom ryggen på mig. men efter ett tag så slutade de. om det berodde på att de lärde känna mig, eller bara inte orka lägga energi på det längre vet jag dock inte.
en annan grej jag har gemensamt med min klass är känslorna för, och åsikterna om, de lärare vi haft. vi är alla rörande överens om deras duglighet, hög och låg. men preferenserna skiljer: personligen har jag tyckt bäst om Per, Hans, Ingemar, Ask, och nu Johan. men det är ju personligt, som sagt. topicdrop what-so-ever. tror ingen bryr sig nämndvärt ändå.

but what more? nån gång nu i vår planerar jag ta en tur förbi västerås och hälsa på alla igen. ta mitt farväl, så att säga. men det är ett äventyr för framtiden, och den som lever får se vad som blir av det.

och över till något helt annat: jag hämtade ut mina två nya Younha-skivor idag. 350kr/st för koreaimport. kostsamt, javisst, men gud så bra de är! måste nog säga att hon är det närmsta jag haft en idol på mycket länge (om man nu kan tala i såna termer när man är i min ålder). oh well, jag älskar hennes musik what-so-ever. vet inte riktigt varför, men jag tror framför allt det har med hennes röst att göra; den är varm, ungdomlig, och sjuder av livsglädje. och sen är det på koreanska (och japanska), vilket gör att det tilltalar mig ännu mer. för förstår jag inte vad de sjunger så kan inte texten ta fokus från sånginsatsen.

that's about it, for now. ha en trevlig eftermiddag/kväll allihopa! själv ska jag börja packa ihop lägenheten för flytten.

/ M

a perfect day to say...

jag skrev det här tidigare i år:

"you know? I miss you. I miss you bad. and I really don't want to, for your sake.

it's sort of easy to hide it when I'm with you, but when you're away all I can think of is your cute smile, and the way you make me feel. the way you make me smile.

thinking of you, wherever you are."

när jag läser det nu i efterhand så var det faktiskt riktigt gulligt. kanske borde publicerat det ändå.

jag undrar om det hade förändrat nåt?

all I want for christmas is... no more christmas!

"julen är en tid för vänner och familj, en tid där alla ska samlas och ha en trevlig och mysig stund tillsammans."

jag vet inte vem som sa det, om det är ordagrant, men jag vet att det är den ungefärliga definitionen på en svensk jul.

och jag tycker inte om den svenska julen.

jag satt och diskuterade det med min mamma igår, och det var ganska tydligt att hon, liksom alla andra (åtminstone merparten av er?), föraktar mig för min åsikt. varför kan jag bara inte få tycka illa om någonting som alla ni andra gillar? vad skadar det er? ni ställer er inte ens frågan varför jag är av den här åsikten.

so, why then? många anledningar.
1. den är så snuskigt kommersielliserad. alla parter stressar varandra in i en köphysteri; varje år läggs större och större summor på julklappar, och alla verkar ha glömt bort varför vi ger varandra de här presenterna. man bedömer presenter efter prislappen, och inte glädjen och kärleken som de förmedlar. i min familj har vi limiterat oss till en julklapp var till varje familjemedlem. jag får alltså tre julklappar i år, och jag ska ge bort tre stycken. ingen gräns på prislappen för att ge fritt spelrum. imo fair deal.
2. samhället säger åt mig att den 24 december ska jag träffa hela min släkt och ha trevligt (och nej, det beror inte längre på religion, så utbredd som hobbyateismen är i dagsläget). har ni aldrig reflekterat över att i alla skeden av livet så får man välja sitt eget umgänge, förutom när det kommer till släktingar. de finns där, och du förväntas komma överens med, och tycka om dem, hur olika ni än må vara. (nu råkar det te sig så att jag tycker väldigt mycket om min släkt, men jag tänker på alla er andra. kan inte vara kul för er.)
3. alla förväntar sig ledighet kring jul, vilket gör att vårat lands produktion stannar upp under ett par dagar - något säger mig att den nationella ekonomin inte gynnas avsevärt av detta uppehåll (och nej, pengar som läggs på julhandeln hade konsumerats vid en annan tidpunkt, eller investerats i något större, så det är inte ett bra argument att påstå att julhandeln väger upp för produktionsstoppet.
4.  alla stressar upp sig inför julen, typ. det kan inte vara nyttigt.

och ja, julen ger oss en anledning att träffa alla vi inte hört av på så väldigt länge, och den lyser upp vintermörkret, och vi får ju en massa fina presenter, och vi får äta en massa god mat...
men i min värld behöver man inte sätta ett återkommande datum på när man ska träffa nära och kära, ställa till med tillställningar som lyser upp vardagen kan man göra när som helst, presenter är i alla fall överreklamerade, och god mat köper jag hem/lagar när jag anser det lägligt.

och ja, jag tycker över lag inte om traditioner skapade av samhället. födelsedagar känns motiverade, för de är personliga (så länge man kan hålla sig borta från presenthysterin). men annars skapar jag nog hellre mina egna förutsättningar, med mina egna motiveringar, för att lyxa till vardagen.

ni behöver inte hålla med mig. ni får tycka om julen (och alla andra högtider med, för den delen) precis hur mycket ni vill, men låt mig för guds skull ha min egen åsikt, och respektera det faktum att vi inte tycker lika. tack.

I feel; Yui - Rolling Star

quotes that guide me, one

"music and women I cannot but give way to, whatever my business is"

sagt av Samuel Pepys redan 1665. citatet är en av mina stora ledstjärnor här i livet.

music:
jag fick hem All Ends första fullängdare nu i fredags, och har låtit den gå ett par varv i skivspelaren vid det här laget. den är, imo, riktigt jävla bra. alla texterna känns slående, både verbalt och innehållsmässigt. jag har inte lagt ner överdrivet mycket energi på dem, men åtminstone mer än vad jag brukar göra!
I feel; All Ends - Still Believe

women:
en god vän påstod för ett par veckor sedan att det är nyttigt att flirta. det är spännande och personlighetsutvecklande, och så länge som det är på bådas villkor så tar ingen skada av det. jag tyckte det lät lite off, men vid vidare eftertanke så håller jag med henne. menar; älskar inte alla den där pirriga känslan som man får i magen när man söker kontakt med en annan individ? jag gör det iaf. flirting är trots allt inge farligt, bara väldigt mysigt.
I feel; Yui - Che.R.Ry

offtopic:
jag önskar jag kunde ge farsan den här t-shirten i julklapp...

starchristmas... lol!

jag är i skrivande stund trött som jag vet inte vad...

det har varit en lång dag; sov dåligt, så jag var fortfarande trött, trots nio timmars sömn. hade en lång dag på jobbet (ganska lång iaf), och efter det tog jag mig till Filadelfiakyrkan för att kolla på Stjärnjul tillsammans med Hannes.

det var stämmningsfullt <3 vi var båda helt överväldigade. gåshud var bara förnamnet.

efter så åkte vi hem till honom, och har varit där hela kvällen. trevlig kväll på många sätt; trevligt folk, god dricka, och en jävla massa [insert random odd word here].

det var har varit en jävligt nice dag helt enkelt.

men bäst var konserten. överlägset bäst var konserten. jag tycker synd om alla som missade den.

/ M

I'm in love

okey. just one more!

det slog mig just varför jag kunnat sitta upp så här länge en natt som denna; jag har pumpat min senast inköpta Kandi i högtalarna i dryga två timmar! Disco Kandi känns verkligen som 'my thing' i detta myller av house-stilar, för jag blir bara mer och mer kär för varje låt.

spår elva på CD2 höjer mig i skrivande stund till skyarna...

I'm in love

working for a hard days night! right...

jag är seriöst trött i benen efter en dag på jobbet. det var inte igår.

julruschen är nu igång på riktigt, och det gör mig så glad. dagarna går så fort, och det känns verkligen att du gör dig värd den lön du tjänar.

jag gick in på sabis och köpte en matlåda idag, istället för att gå iväg till det traditionella pizzahaket (det är det, thelins eller donken, eller obv sabis, som gäller). har på senare tiden börjat känna en större och större avsmak för skräpmat, och det känns sunt. får se hur länge de håller i sig, men man kan ju hoppas på ett bra tag iaf.

men nu är klockan sickly mycket. jag sa att jag skulle lägga mig för över en timme sen, men jag skulle ju bara skriva två blogginlägg... oh well. I'm hooked. to anyones surprise? no, I think not.

sweet dreams everybody

yours

a farewell to... well, much.

kollade igår på semi- resp final från året world championship i magic. det var väldigt underhållande, och jag blev lite sugen på att ta upp korten igen. men ändå inte. för tillfället känns det verkligen som att det är förbi (jag ber om det. jag vet.), och jag nöjer mig gott och väl med att titta på när andra spelar. jag orkar inte sköta tänkandet längre. jag orkar inte läsa på, köpa in kort, bygga lekar och spela längre. jag vill bara vara; hänga med lite smått på nyheterna, uppmuntra fler kids i butiken att börja spela, samt följa mina vänners resultat.

för vänner har jag inom den här sporten, och en hel del för den delen. vi är sådär lagom nördiga; känner varandra genom våra internet-nic, talar bara om en sak, och ger blanka fan i den andres ålder så länge man spelmässigt är på samma nivå. för det är så det är; vi vet förhållandevis lite om varandras privatliv, och låter det gärna vara på det planet. för vi är professionella, och fokuserade: när vi spelar finns det bara ett mål; att vinna. att likna magic vid en elitidrott är faktiskt inte så svårt, bara det att vi främst arbetar med hjärnan istället för med kroppen.

jag har genom åren skapat mig ett namn inom communityn; Kenji, och vågar mig nästan påstå att flertalet av sveriges stora och medelstora spelare vet vem jag är, eller åtminstone har hört talas om mig (det sistnämnda är nog mer sant, dock.) och det är rätt nice att veta att den dag jag tar upp sporten igen så ligger namnet där och väntar på mig. för det är ju så; man slutar aldrig riktigt. man tar bara olika långa pauser...

men åter till vännerna! jag skrev idag en notis i västeråsforumet där jag meddelade att jag efter nyår flyttar hem till sthlm igen. jag tackade för de ett och ett halvt år jag delat med dem, och lovade att titta förbi i framtiden. det var länge sen jag fick så många tack och lyckoönskningar som jag fick under de kommande timmarna, i den där forumtråden. för även om vi inte känner varandra särskilt bra, så bryr vi oss väldigt mycket om varandra. sammanhållningen mellan magicspelare är enorm, framför allt i västerås. det slog mig, när jag satt här i min ensamhet och läste tråden, hur mycket jag kommer sakna dem alla. som tur är så är det ju bara 13 mil, dörr till dörr. det har ju jag räknat ut det senaste året.

men en gång magicspelare, alltid magicspelare. frågan är bara hur bra man döljer det. eller nåt. haha.

mot en mer nyhetsrik framtid

okej. jag ger med mig. ni hade rätt. delvis, åtminstone.

i slutet av högstadiet slutade jag kolla på tv, över lag, men fortsatte motvilligt följa nyhetssändningarna eftersom de utgjorde en, imo, onödigt stor del av mitt Samhällskunskap A och B betyg. efter det sista nyhetskrysset i slutet av tvåan så sa jag sedan adjöss till tvn. den fyllde inte längre en nödvändig funktion i mitt liv.

med åren växte dock en känsla av att jag kanske borde börja följa media mer, åtminstone lite grand. det var inte kul att alltid hållas utanför alla typer av nyhetsdiskussioner. jag försökte mig på morgontidningare (metro & sthlm city ftw, "gratis" är alltid gott") - och åt skogen gick det. jag vill ju läsa min skönlitteratur på bussen, inte någon jäbla tidning! (ja, jäbla.) jag försökte mig då på nyhetsmorgon - och inte bättre gick det. in genom ena örat, och ut genom det andra... radio funderade jag inte ens på eftersom jag ständigt har min egen musik i öronen.

så nu i förra veckan så ändrade jag min startsida till dn.se, och voila! allt som krävs för ett effektivt nyhetsintag är onekligen bara rätt medium; jag sitter ofta framför datorn och frågar mig vad jag ska hitta på för att fördröja tiden (sitter ofta vid datorn i väntan på andra saker), och här kommer mediasamhällets mediaflöde och räddar min dag. tackar tackar!

jag har under alla dessa år proklamerat att nyheter är urtrist och tar onödigt mycket tid, tid som jag inte har. det var fel. jag erkänner. med facit i hand är det tv-tittande som jag reagerat mot i alla dessa år. snacka om missriktade aggressioner. oh, well. mer om mitt agg mot tv en annan dag.

so long!

vänsterpack

det finns en liten skillnad mellan mig och vänsteranhängare. en yttepyttig liten skillnad:

jag vill ha så låg kommunalskatt som möjligt. den ska bara gå till det absolut mest nödvändiga i vårt samhälle; sjukvård, försvar och ett par grejer till (nej, jag har ingen spikad lista. ni behöver inte fråga.), och sen vill jag inte ha mer skatter!

varför? jo, jag vill göra mina egna val själv.  jag gillar inte när någon annan säger åt mig hur, och  vad jag ska använda mina resurser till.

det är bevisat, att får människor välja själva hur de ska utnyttja sina resurser (pengar känns som det självklara exemplet här) så blir de lyckligare. och för er som inte tror mig, läs kursen Grundkurs i Mikroekonomi på närmsta universitet/högskola så kommer ni vara med på noterna efter det.

människor mår alltid bättre om de får välja själva, så är det bara.

vardagsromantik

jag åt lunch på Pizza Hut idag. det var en jättesöt servitris där.

so...?

well, jag vill ju göra henne uppmärksam om att jag tycker hon ser bra ut!

yeah, right. hon kommer bara tro att du raggar på henne.

mjo, jag vet...

so just let it go. walk out of there, and forget about her. you did, right?

näe... jag spanade in hennes namnskylt (Helena), och skrev sedan på en servett:
-Helena
man önskar att alla servitriser såg lika bra ut som du.
då skulle det vara värt att gå ut och äta lite oftare =)

*sigh* ...and then?

well, jag reste mig upp och gick, och lät servetten ligga kvar mitt på bordet.

wow, smart där. nu har du ju ingen aning om hennes reaktion! du skrev väl ditt nummer iaf, så att hon kan höra av sig om hon vill 'tacka'?

eum, nope.

dummaste någonsin.

faktiskt inte. menar; jag sa ju att jag inte ville ragga på henne. for all I know så kan hon vara 25+ och ha kille sen flera år tillbaka...

...men hon kan också vara en 20-årig singel som bara går och väntar på att en kille som du ska dyka upp.

troligt. vilket som så lär hon uppskatta komplimangen - alla uppskattar komplimanger!

...och genom att lämna servetten...

...så gjorde jag så mycket som är möjligt, från min position, för att garantera att hon får komplimangen, utan att handgripligen räcka över den till henne. jag räddade både henne och mig från den pinsamma tystnaden som följer överlämnandet.

men du lämnade fortfarande inte ditt nummer? om hon vill tacka dig då?

vi är tillbaka där vi började. hade jag lämnat numret hade hon trott att jag raggade, which I didn't. enda målet med lappen var att göra henne glad, och jag förutsätter att jag lyckades. menar; ingen kommer ju någonsin bevisa motsatsen.

fair. I still don't like it though.


you're not supposed to like it. you're supposed to question and critisize it.

and managing quite well, thank you.

obviously.

min tur att kommentera

Icas försäljning av köttfärs har gått i botten, och idag hade de ett krismöte i sthlm. tänkte lägga fram min syn på ärendet.

hämtat från dagens artikel:
"Men någon egentlig förklaring till varför deras butiker märkt om nötfärsen finns inte. Claes-Göran Sylvén återger vad de sagt:
- De har haft väldigt bristande rutiner."


bristande rutiner? troligt! det är strictly good business för dem att återanvända gårdagens kött så länge deras kunder inte märker något. det är klart att de fuskar, för det snåla i oss säger att det är dumt att slänga bort produkter man kan lura på sina kunder. dålig moral? klart fan! men det är ju ekonomiskt...

för att stärka min tes:
"För flera år sedan fick emellertid Ica veta att det fanns stora brister i kötthanteringen i butikerna. Då larmade en av Icas egna kvalitetsledare."
om en kvalitetsledare slår larm så tar man itu med problemet, eller så ignorerar man det (nej, du löser det inte temporärt. temporära lösningar duger aldrig om du bedriver seriös business), och i mina ögon så ser det ut som att de valde det sistnämnda alternativet.

och här kommer det kontroversiella: jag förstår dem. jag tycker inte att det är rätt, men jag har ändå en förståelse för varför de gjort som de gjort. har onekligen fått ut nåt av mina studier iaf.

och vidare; en fråga till alla konsumenter där ute: varför slutar ni handla direkt efter att något sånt här offentliggjorts? det är väl nu, om någonsin, som affärerna verkligen sköter hanteringen av köttfärsen? just a thought.

over and out

why I hate onlinegames

wowspelare, och alla ni andra MMORPG'are!

läs och lär.

känner du igen dig? sa ju det. gör någonting åt det, innan det är för sent.

emotions, I remember

do it, but don't overdo it.
give em' all that you've got, but make it appear like a minimal effort.
make them realize that you're the one, but get them to believe it was their own idea.

there is a realization,
there is an understanding,
and there is a special way of saying those words,
those words that everybody are longing to hear.

I suppose it's that simple.

Wonder Girls

världen upphör aldrig att förvåna: länk.

citat alicec1994chorong123 (071209):
"Ya... i heard this is the greatest hit in Korea right now... I dunno y. My friends are obsessed with their dances. It's not that special... XP"

seriously? mjo, verkar inte bättre.

men... humor! ett nytt idolband, där två av tjejerna är så unga som femton (92or), två är arton (89or) och en är så gammal som nitton (88a, obv) - är det konstigt att jag känner mig gammal?!

eller? do I really want to be a rockstar? no, not really. men alla har vi ju någon gång drömt om den där kometkarriären. guess I'm forced to let the dreams remain dreams, though...

och ja, jag skrev faktiskt ett seriöst inlägg innan jag snubblade över den här låten. det handlade om tid. här har ni inledningen: time is like a river; undecisive, impatient, and neverending. it never waits for anybody, really.

ämnet hade potential, men resten av inlägget (som vid det här laget är raderat) höll ingen vidare hög kvalité (därav dess öde). tror jag får ta och tacka Wonder Girls för att de gav mig något annat att skriva om, eller nåt. hehe.

I feel: som en blandning av Hikaru Utada - Passion, Back-On - Flower och Children of Bodom - Hate Crew Deathroll. en salig blandning.

KAT-TUN

kommentarerna till den här videon får stå som bevis för min tes att musiksmak är subjektivt.

vad som står skrivet om dem på wikipedia får sedemera stå som ett bevis för att boybands fortfarande lever och frodas.

deras senaste singel är till och med riktigt klatchig, även om videon är lika sockersöt som alla andra :)

klappa mig

det finns de dagar då du bara känner dig liten;
de dagar då du tar på dig dina största och mest lössittande plagg,
kurar ihop dig i ett soffhörn och låtsas att du är one against the world.
du bara önskar att någon ska lägga en hand på din axel,
önskar att någon ska ge dig en kram bakifrån.
en sån där varm kram som säger 'hej, jag finns här, du är inte ensam'.

men vad händer om du inte får den där kramen?
ger du då upp, eller söker du substitution?
jag gör det senare.
här har ni dagens substitut.

bara musiken gör mig hög

jag slog nyss igång lumines på min ps2a, och fick såna sjuuuka flashbacks. det är seriöst det mest beroendeframkallande jag rört vid det senaste året. tänkte bara informera om det.

peace

drunken Halo, wooo!

first 00:36:
damn, I love thuesdays.

right now, I'm glad I sitteng, writing this. because; i can't stand straight.

for about four hours I've been busy playing drunken Halo with a friend of mine, a buddy from school. it was a blast.

so, I'm going to bed now, more drunk than I've been for a looong time.

thuesdays are the new saturdays. seriously.

update 00:52:
sorry, did I say "now", because here I'm sitting reading ctrl-alt-del (to sober up), and I just found out from where I've gotten the phrase chirp, even though I'm not using it in the same way that Ethan does, obv.

update2 01:06:
haha, best ever: link

night everybody

why I love Younhas lyrics

Te wo tsunagu aite ni naritai naa.
Atashi to jaa nee dame desu ka?
Onegai?

I hope mine will be the hand you'll hold.
Am I not good Enough?
Please?

why I don't want to wake up

jag drömde inatt en helt underbar dröm, och jag önskar så innerligt att den var sann. men nej...

för julen är här nu

i helgen fick jag smaka på årets första julrusch. 20 min varade den, och jag längtar innerligt efter mer. och med tre veckor kvar till julafton så bådar det gott. bring it on!

to feel

annoyance

jag hatar när rätt person skickar rätt sms vid fel tidpunkt. det blir bara fel. fuck destiny.

deliverance

när du lyssnar på en låt, luta dig tillbaka och stäng ute alla former av verbala intryck. låt rösten bli ett instrument och lyssna på vad musiken vill förmedla, inte texten. då får du en känsla. idag känner jag mig som F.C.P.R.E.M.I.X. av Fall of Troy.

longing

jag vill att det ska bli imorgon. fortfarande.

RSS 2.0