resurfacing one more

...and preparing for yet another journey into the dephs.

so I cleared it last night, and I'm already 3 hours into my second run. so here's that report that I promised you:

first of: den här strip'en beskriver rätt bra hela känslan som Mass Effect förmedlar. ni kan fråga min bror.

det tog mig lite över 30 timmar att klara det, vilket kändes lite kort. jag hade väntat mig ca 60h speltid som i KOTOR. men det var ju lika många världar som KOTOR, så varje värld var väl bara mindre, förmodar jag. jämfört med KOTOR så var dock Mass Effect ännu friare. man kan resa till precis vilket solsystem man vill, åka till varje planet, läsa om dess historia och i vissa fall (en på fyra ungefär) göra en 'survey' och hitta någonting (ädelmetall/rasinsignia/random) som genererar exp och cash. du kan landa på minst en planet i varje solsystem. spelet kryllar av sidemisstions, och det är genom att landa på dessa planeter som du tar dig an alla dessa småuppdrag.

dem imponerade inte på mig anmärkningsvärt dock. du bilade bara runt en massa och dödade lite folk i lite dungeons för att få en liten textruta som sa 'now you've cleared this sidemission, please return to [random name] for a reward'. okej, inte riktigt, jag erkänner. men imo var det bara en massa jobb - jag satt hela söndag kväll och natt och betade av dem. nyttograden på alla sidemissions var inte lika hög som nyttograden på mainquestet, så att säga. men ändå. du vill ju spela igenom dem första gången du tar dig an spelet, medan andra gången så hoppar du över dem. it's as basic as that.

jag älskade spelet, men jag har också en del issues, och jag tar dem först:
till att börja med så tenderar du dö en hel del i början eftersom du har så dålig koll på kontrollerna, samt att du har så dåligt med health. det uppskattas inte. jag vill glida igenom ett spel (åtminstone om jag spelar det på easy, som jag alltid gör), inte repetera samma spelsekvens om och om igen. men man, jag kanske bara är dålig.
second, så har spelet de mest konstiga ställen att autosavea på: varje gång du kommer till en ny värld, men inte precis innan du får i uppdrag att spränga ett parti heavy turrets i luften (för den ovetande så dör du obönhörligen om du får en raket i ansiktet), så att du måste spela om ett par minuters fighting innan du tar dig an tidigare nämnda turrets igen. really annoying. men återigen så kanske det bara är jag som är dålig och tar skydd på rätt ställen, eller nåt.
mer tekniskt: ibland så tvingas spelet ladda på random tillfällen (när du springer över en öppen gräsplan, exempelvis), och i ibland så drar de igång filmer utan att hela texturen är färdigladdad. men men.
du plockar under spelets gång upp sex karaktärer till ditt crew, och åtminstone tre av dem känns jävligt random. menar; inte varje dag du ger upp allt du äger och har för att följa med ut på en hetsjakt efter universums påstått största skurk. det finns inget skrivet som verkligen bevisar på att huvudantagonisten är en så stor skurk som det påstås, men alla verkar lita blint på vad propagonisten, so who am I to question their motives?
du har alltid minst tre alternativ att välja mellan i alla konversationer, där ett alltid har en medlande framtoning (1), ett tvingar plot'en framåt (2), och ett får din karaktär mer eller mindre bete sig som en liten trotsig barununge (3). exempel här nedan när propagonisten står inför ett styrande råd och vill ha en promotion:
1. "don't you think it's about time you let humanity play it's part?"
2. "we don't have time for this, they won't listen anyway."
3. "quit holding us back!"
dock så reagerar alltid dem du samtalar med mer eller mindre på samma sätt, hur du än beter dig emot dem. jag hade gärna sett lite mer varierade utspel från dem. jag spelade igenom spelet som Paragon första gången (en bra förebild som alltid värnar om allas bästa, och progagerar för att allt liv i universum skall leva i samspel), och nu på min andra genomspelning så är jag 100% Renegade (har survival of the fittest tatuerat i nacken, har inget problem med att avrätta allt och alla som står i vägen mellan mig och mitt mål), och det är rätt tydligt hur det inte spelar någon roll hur du beter dig - alla andra beter sig precis lika ändå.

men allt det där är minor! det här är en av de häftigaste spelupplevelser jag haft på sistone, och är tillsammans med Portal det bästa spelet jag spelat i år. det är inte ofta spel tvingar fram så starka känslor som det här gjorde vissa stunder. vissa val var riktigt svåra att göra, och jag kunde sitta i nästan en hel minut och bara fundera över ett svar. det är en häftig känsla när ett spel tvingar dig välja, och du vill verkligen inte göra det, du vill ha båda alternativen men vet att det inte går.

det går inte att peka ut något speciellt som gör Mass Effect så mycket bättre än allt annat på marknaden. jag kan inte göra det iaf, för på nästan alla punkter finns det alltid något spel som är lite vassare - men här har du allt i ett och samma paket: snygg grafik, intressanta och underhållande karaktärer, underbar story, och möjligheten att välja vad just du vill göra så länge du följer ploten. det är känslan som Mass Effect förmedlar som gör det till ett av årets bästa och mest underhållande spel.

det är intressant att alla som recenserar Mass Effect skriver mer om vad de inte tycker om än vad de faktiskt gillar, men ändå höjer det till skyarna - jag blev ju obv en av dem.

jag undrar när de planerar release för tvåan...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0