merde, merde, merde...

jag känner mig fångad av mina egna ambitioner och visioner. det finns så mycket som jag vill göra, men som inte går i linje med vad jag borde. och så finns det allt jag borde, men inte vill. men jag vill ju göra det jag borde, innerst inne. jag hittar bara inte motivationen. it fucking tears me apart...

SOAD they got me to...

människor förändras över tiden. vissa mycket, andra mindre. men vissa saker består.

något som Calle hävtat ända sedan den dag jag lärde känna honom är att System of a Down är missförstådda genier. jag har aldrig velat hålla med honom, av varierande anledningar ("inte min typ av rock atm...", "så j*la skrikigt!", "bara så j*la flummigt!", osv...).

ikväll gick det upp för mig vad killen snackat om i alla dessa år. kanske är det en mognadsgrej, kanske handlar det bara om sinnesstämning, men en sak är säker: BOOM!, Chic 'n' stu, Cigaro, Violent pornography, I-E-A-I-A-I-O... allt! det är bara så unikt, så annorlunda. så kaxigt...

ville bara ha det sagt. ge Calle lite cred såhär på torsdagkvällen...

nerd...

RumRum anmärkte på något intressant när när vi tog en fika häromdagen: inom försvaret idag utbildas inte längre soldater, utan specialister. du tillför i strid i dagsläget ingenting om du inte är specialist inom något speciellt område. och det är ju sant. krig är idag inte vad krig var igår, på många sätt.

men vad är en specialist? det är en nörd. en person som riktat in sig på ett speciellt område och besitter spetskompetens inom det. vad jag vill ha sagt? det är positivt att vara en nörd.

nördstämpeln har sedan tvspelens debut i folkhemmet på 80-talet tilldelats taniga, glasögonprydda, associala personer (oftast killar, obv) som oftast varit obskyrt duktiga på matte och andra matterelaterade ämnen. och det är denna stereotyp man placeras i samma fack som när man erkänner att man själv är en nörd.

but it's not true!

att vara en nörd är att vara en specialist. det är ett besitta spetskompetens inom ett område som ej självklart klassas som allmänbildning. man kan inte vara en matlagsningsnörd, eller en disknörd, eller en tvättnörd. men man kan vara en dataspelsnörd, en dansnörd, en hästnörd.

jag är bl.a. en tvpspelsnörd (skulle jag kunna vara något annat efter snart sex år i branschen?), en vampyrnörd, en kortspelsnörd, en Warhammernörd, en Pokémonnörd, och en massa annat. jag lägger ej längre någon tid på dessa intressen, men kunskapen finns kvar och kommer att vara aktuell fram tills den dag dess informationsinnehåll nollförklaras.

så ett helt inlägg om nördighet... varför? repetition är inlärningens moder: jag vill att synen på begreppet ska förändras: att vara en nörd ska vara något positivt! det är ett bevis på att man kan forska djupt inom ett område och att man dessutom har gjort det. det ska aldrig vara negativt att kunna mycket saker...

I'm getting all sentimental here...

tentan gick bra. jag gick in med ett leende, och gick ut med ett leende. det var faktiskt en rätt kul tenta att skriva :)

hängde på söderklipporna med lite folks efter tentan också. väldigt mysigt. ett bra avslut på en trevlig sommar. kommer sakna klassen...

och helt plötsligt så var jag där: framtiden. allt den senaste tiden har kretsat kring tentan, och vad som händer innan den. inget har varit planerat att det ska hända efter. det känns bra konstigt att jag ska vara ledig en månad...

och tack för komplimangerna Tove, dem satt där dem skulle. uppskattades!

the end of the tunnel

right. det blev inte så mycket whine den här gången... well, happy you, I guess.

ett par timmar kvar nu (5-ish), och om nio timmar är jag en fri man!

ett år, 75hp i ett svep avklarade då. yay me :)

ever tried to look upon yourself in 3rd person? it sucks.

okej, dags för det första av dem vid det här laget traditionsenliga blogginläggen behandlandes nervositet angående anstormande tentamen. juridik den här gången.

jag är inte nervös. än. har inte vart nervös under hela kursen, men så är det ju alltid. alltid samma sak: självsäkerheten själv inför kurskamraterna, gapandes ledord som "det är klart vi klarar det! och gör vi, mot förmodan, inte det så tar vi det på omtentan istället!". men allteftersom det närmar sig så smyger det sig på, sakta sakta. nervositeten, den potentiella ångesten.

men frågan är jag om jag är nervös för huruvida jag ska klara tentan eller inte? jag tror inte det. det borde gå, det borde det verkligen. annars så finns det alltid omtentor... det är lugnt!

nej, det emotionella illamåendet grundar sig nog snarare i min oförmåga att rycka upp mig själv och faktiskt sätta mig ner med studierna. min studiemoral är verkligen helt sämst... är det verkligen som morsan säger att jag inte klarar av att prestera utan någon form av tidsfrist nalkandes kring hörnet? jag vill så gärna att det inte ska vara sant, men det är nog det. pinsamt nog.

menar: allt pekar på det åtminstone. varför sitter jag annars här och bloggar? varför kollar jag facebook varje kvart? spelar tvspel, som jag aldrig sysselsätter mig med annars? tittar på film, som jag gör ännu mer sällan?! jag försöker nog fly från mina åtaganden, precis som alla andra. skämmigt. fy fan.

nej, what do I know... man är ju inte mer än människa...

återkommer (förmodligen) när det närmar sig, alt (förhoppningsvis) först efteråt. får se hur mycket disciplin jag har den här gången? wish me luck.

idioter

ibland måste man få götta sig i andras idioti.

ett brons mindre

jag är nog inte den första som kommenterar det (troligt, liksom...), men jag tycker att Abrahamians handlande under prisceremonin är under all kritik, i positiv bemärkelse! han har gjort sig själv historisk.

att IOK fråntar honom medaljen var kanske väntat - men vad skulle dem göra? ingenting inom deras makt kan mäta sig med Aras utspel, effektmässigt. lose-lose situation för dem, obv.

men nej, jag tyckte han gjorde rätt. fusk och korruption är fel. och sakar som är fel ska man reagera på...

goodmorning starshine, a new day is born

det slog mig (rätt hårt, och plötsligt. faktiskt) att sommaren snart är slut.

hade sista föreläsningen med Peter idag. det var lite... sorgligt. en sommar, och jag har blivit riktigt fäst vid båda lärarna, och ännu mer klassen - jag tycker bättre om mina studiekamrater på Jiken än dem jag studerar med vanligen på programmet... humm...

vardagen stabiliseras också med att Zacke's tar sin plats på onsdagsrutinen igen - schemalagd Lindy är nyttigt för både kropp och själ, har jag intalat mig.

och Japan närmar sig med stormsteg... shit. igår var det bara en avlägsen dröm nalkandes i horisonten. idag är det till och med påtagligt: det är lite dygt en och en halv månad kvar! men jag åker inte ensam, så det ska nog gå bra.

återigen frågar jag vart mitt liv är på väg; vart all tid tar vägen när jag bara står här, väntandes. jag fördriver tiden, men gör jag det på vettiga saker? jag har på senaste tiden börjat fråga mig om jag ska sätta det samhällsekonomiskt effektiva i första rummet, eller mig själv och mina egna preferenser? pliktkänslan och samvetet ger ett svar, egoismen ett annat. jag tror jag är för ung för att kunna låta dem gå ihop och figurera som ett enigt alternativ. men om jag är för ung för att kunna sätta både mig själv och samhället i första rummet, varför känner jag mig då så gammal? varför känns det som att mitt liv springer ifrån mig medan jag bara står på sidan av och tittar på?

the way love should be




damn sure halvplagierar jag Coca Colas slogan. men till artwork av den här kalibern är det värt det, varje dag.

vilket år som helst nu

recently I hit a Brick Wall, one of those that Randy Pausch talk about. men jag mår bättre nu.

hela dagen har varit ett myller av tankar. men dem har alla pekat åt samma håll, mer eller mindre. this video became a turning point, a landmark. musik gör så mycket ibland.

jag trodde faktiskt inte att det var möjligt, allt kändes så bra. ej heller var allt det positiva glorifierat, jag var faktiskt realistisk för en gångs skull! men överseende sträcker sig bara till en viss gräns. vissa beteenden, vissa attityder, är inte okej.

men det känns synd, så väldigt synd. jag hoppades verkligen på det här! but I guess it just wasn't meant to be...

Achieving your childhood dreams

Randy Pauschs last lecture.

se den. det är så värt det.

citat som jag vill komma ihåg:

"The best way of learning something is believeing your learning something else. It's a head fake."

"It took me a long time, but I finally figured it out: When it comes to men that are romantically interested in you, it's really simple; just ignore everything they say, and only pay attention to what they do."

"Experience is what you get when you didn't get what you wanted."

"Tell the truth, be earnest, apologize when you screw up and focus on others, not yourself."

"Don't complain; just work harder."

"Be good at something: it makes you valuable.
Work hard. There's no 'secret'.
Be prepared: "luck" is where preparation meets opportunity."

"All people are good. Wait long enough, and eventually they will show you their good side. Find the best in everybody; no matter how long you have to wait for them to show it. "


Tack Olle för tipset.

want some cheese with the whine?

jag var ute och club'ade igår för första gången på väääldigt längt. och det sög.

menar: sällskapet var idealiskt, musiken var nice, och det var sådär perfekt mycket alkohol var med i bilden. och det sög ändå.

jag tittade mig lite nykter omkring i lokalen och försökte sätta fingret på vad det var som gjorde att jag inte gillade tillvaron, alla pros till trots. svaret: det är en äcklig köttmarknad, hela grejen. ingen intimitet. ingen energi. det känns bara så falskt. alltihopa. dessutom är ljudsystemet aldrig nämnvärt imponerande, och volymen växlar mellan "lagom irriterande hög" och "på tok för hög". slutligen så är hela evenemanget en väldigt dyr företeelse. jag får dåligt samvete mot mig själv för att jag bränner pengar på dessa aktiviteter en gång i månaden - what about the rest of you?

opiniondrop [instead of namedrop, obv]:
pub > club
levande musik > dålig dj
vänner > randoms
riktig dans > clubgung

jag är besviken... hade verkligen hoppats på en förändring...

RSS 2.0