closing up, til' next year!

idag är sista dagen på Winter-een-mas, och Tim la idag upp den sista delen i "It's a gamers life". jag blev nästan tårögd.

jag måste, tyvärr, erkänna att jag knappt spelat något den här veckan, trots att det är vår egen högtid. okej, jag spelade lite Lego Star Wars med Calle i lördag, och jag jobbade i söndags, men det har inte blivit så mycket mer.

men varför? det är ju meningen attt man ska viga den här veckan åt spel?

ja, jo, men jag är ju inte den typen av gamer. det vet alla som känner mig. menar; ur en synvinkel så är jag ju jävligt hardcore: spelar jag ett spel, så spelar jag det spelet, punkt. under en knapp veckas tid sjunker matintag/hushållssysslar/you name it lägre än vanligt (mina spelsessioner håller vanligen 6-7 dagar), och jag gör inte mycket annat än spelar och sköter alla "must-do's" (typiska must-do's: skola, jobb, hundpromenader, däremot ej matintag).

right, så du säger att du ger blanka fan i din egen högtid, bara för att det inte passar? varför dyrka över huvud taget då?

återigen; ni som känner mig vet att jag aldrig tagit särskilt hårt på religion - vill du tro, så får du tro. jag tror, och jag förutsätter att alla låter mig tro som jag vill. jag firar Winter-een-mas i hjärtat och sinnet - det praktiska firandet blir ju dock svårare (can't bring myself to do it) om det inte av en händelse korrelerar en av mina spelsessioner (small chance, eftersom jag har en session uppskattningsvis var annan till var tredje månad). anyway. som alltid gör jag saker när jag känner för det, och inte när folk säger åt mig att göra det.

oookej... så du låtsas att du är gamer för att få vara med de stora grabbarna, eller är det så att du spelar att du inte är det, för att kunna dra nytta av båda sidorna?


detta sidtänk. vi och dem, them and us. jag orkar inte med det, och framför allt inte den syn som icke-gamers har av gamers: 'undernärda glasögonnördar som aldrig sliter blicken från datorskärmen'. fel, fel, fel. stora delar av alla under 30 (våger nog inte säga majoriteten, även om det mycket väl är möjligt) spelar idag, i större eller mindre mängder. okej, jag erkänner: integreringen har gått fort framåt på sistone, men så länge det finns folk som whine'ar om att tv-/dataspelande leder till ett våldsammare samhälle så kommer jag proklamera motsatsen.

så det gör inte det, menar du?

not in a million years! visst; majoriteten av spelen på marknaden handlar i någon utsträckning om våld, men det är i de flesta fall (finns ett par undantag, tyvärr) kontrollerat, men det är framför allt animerat.
jag brukar dra parallellen till Hollywood - hur ofta går inte filmer upp på dukarna där hjälten får overkligt mycket stryk, men ändå klarar av att resa sig efteråt? menar; vi snackar ju om hur mycket av allt våld våra kids klarar av att filtrera. är det då bara jag som tror att de har lättare att förstå att en animerad hjälte kan ta lite extra stryk (han är ju trots allt inte på riktigt) - men dem på bioduken? är inte de riktiga människor? jo, i ett barns ögon är de just det;

okej, okej. jag fattar. "kan Jack Sparrow få en åra drämd i bakhuvudet och bara svimma en kort stund så kan säkert min kompis det med." good point, men...

...och det är ju faktiskt inte bara det problemet Hollywood-stjärnorna för med sig: titta bara på alla dessa neddrogade superkändisar som vecka om vartannan gör bort sig på det ena sättet eller det andra - vilken nivå på förebild är det, på en skala? tv-spelsförebilder känns ju lite mer ideala, så länge som man ser dem som just det; ideal. menar; de är skapade, och således saknar dem de unintended flaws som vi människor dras med. men som ideal och målbild funkar de ju fint.

ehrm...

jag vet, jag ska sluta whine'a om Hollywood nu - andra tenderar ju tycka att filmer och tv är good shit, men det får stå för dem.

so... vart var vi nånstans?

hell do I know. what I do know, though, is that American Gods, by Neil Gaiman is frickin' awesome. har snart läst 200 sidor, och boken har lyckats fånga mig på både ett och tre vis. mycket bra bok, so far.

det var ju... random mycket on-topic.

sant. men jag har nog inget vettigt kvar att säga on-topic, så jag avrundar här istället.

later!

anything out of the ordinary?

en vän sa ikväll:

"så jävla många gemensamma intressen har vi ju inte så att det känns värt att bara vara kompis med henne."

och nej, han är inte bitter. haha.

men vad mer?

*morsan fyller år imorgon - lär bli en mysig eftermiddag/kväll med familjen.
*jag fick hem ett nytt bankkort idag med 'kort på kort' - en siluett av Kairi (I'm sooo in love with her)
*jag har lyckats trappa ner mitt ätande mer.
*skjutsade iväg Buster på trimning idag - han var mycket mindre när han kom hem.
*ser ut som att jag får jobba både lördag och söndag. oh, well.
*inhandlade Skillets album Comatose för två dagar sedan. it's good shit.
*åt även lunch på Bamboo City på drottninggatan samma dag - and I will go there again.
*jag ska upp strax efter fem imorgon bitti, för att fira tidigare nämnd mor - borde nog knyta mig snart.

eller... nu, kanske, till och med.

later

don't piss us of...

some kind of payback.

ibland

ibland är det jobbigt när det inte finns någon god mat hemma.
ibland är det jobbigt att ha en dålig självbild.
ibland är det jobbigt att få ett nej när du hoppats på ett ja.
ibland är det jobbigt att få ett besked som vänder upp och ned på vardagen.
ibland är det jobbigt att erkänna för sig själv att man inte kan hjälpa, hur mycket man än vill.

ibland...

att så mycket har förändrats på bara några månader...

jag var på Harry B James igår tillsammans med ett par vänner, för första gången på länge, och jag blev så besviken.

jag vet inte om det är jag som börjar bli gammal, eller om klientelen verkligen har förändrats så mycket den här hösten som det kändes igår. det var ju bara en massa popare där! först invaderade de banditfesterna när rocken blev den nya popen, och nu var det HBs tur.

jag saknar det gamla HB, där alla var varandras bröder, en enda stor familj. man kunde skåla och snacka med vem som helst - inte för att man gjorde det, men man kunde. nej, nästa gång ni vill ha med mig till HB måste ni ha en jävligt bra anledning - det var ingen positiv upplevelse igår.

...men incidenten på HB var å andra sidan det enda som inte var 100%-igt igår! mycket trevligt folk, varav många det var länge sen jag träffade sist. och så var det en väldigt fin lägenhet Carro!

---

jag glömde säga det igår också; Winter-een-mas är i full gång! spela, spela, spela! den här veckan har du en extra bra chans att bättre på din Immortal Score! ;)

vi lever onekligen i en underlig och föränderlig värld...

är det inte spännande hur vissa vänner passerar dig förbi, medan andra finns kvar för evigt?

är det inte spännande hur mycket skit du kan tolerera från vissa, medan det krävs ett misstag för att du ska klippa alla band med andra?

är det inte spännande att du ställer skyhöga kvar på vissa, medan du låtar andra vara precis som de vill?

är det inte spännande att vi alla är så sjukligt irrationella?

about a vase

if Corries guru is the guru of everything, then my guru is the apprentice guru of everything.

man får gå in i en butik, plocka upp en vas, titta på den - beundra den, och ställa tillbaka den på hyllan igen. man får skapa ett beteende där man med jämna mellanrum går tillbaka till butiken och tittar på 'sin' vas. ett gratisnöje.

men varför reagerar man då alltid lika starkt när någon annan köper 'din' vas? hur kan man uttala äganderätt över något som inte är rättmätigt ens eget?

två av 'mina' vaser har försvunnit från hyllorna den senaste månaden. jag ville inte ha dem, innerst inne, men det slår lika hårt varje gång. jag undrar varför.

tur att sortimentet är oändligt stort...

I feel; Skillet - The Last Night

yubiyubiyubi

long time, no see everybody.

i fredags var jag på Café 60 och fikade med ett gäng goda vänner, varav en sov över hos mig och stannade större delen av lördagen. lördagkvällen spenderades på en inflyttningsfest/40-årspartaj, på söndagen stod jag på jobbet hela dagen, och större delen av kvällen spenderade jag ute på en promenad med en god vän. en promenad som sedemera gjort mig förkyld (okej, det är en överdrift. har haft feber nu måndag och tisdag, och lite halsont. inget jag dör av, obv.). i måndags hade jag upprop och introduktion till min nya kurs och mitt nya program. igår var det bara föreläsning, och sen bums i säng - allt för att ta mig ur denna förkylning fortast möjligt.

so now you know. hope you've missed me.

so... what's up, then?

well, a first är att jag har shoppat en del på CDON.com på sistone, och det har varit lite strul med leveransen, så jag har blivit tvungen att kontakta deras kundtjänst på en och två gånger. de har agerat utomordentligt, och helt klanderfritt. ville bara lägga in en rad och påpeka hur nöjd jag är över den service jag fått av dem.

i ovan nämnda leverans fick jag bl.a. hem Hed Kandis senaste mixade album The Mix 2008. lättlyssnat och bra. en bra första skiva (eller snarare tre, till priset av en) om du är nyfiken på den dansantare halvan av housegenren.

i mitt sängliggande igår så läste jag ut First Strike, den sista boken i trilogin om det första spelet i Halo-serien. The Fall of Reach, den första boken, och First Strike var båda riktigt bra, medan mittenboken The Flood var sisådär - det är The Flood som speglar händelserna i spelet, och den är skriven av William Dietz. boken var rent utsagt dålig, men jag tänker inte blame'a Dietz för det - det kan inte vara lätt att skriva en bra novel om en shooter ("och så gick han upp för trappan, sköt ett par killar, gick in genom valvet, och sköt några till" osv...).

The Fall of Reach och First Strike var däremot riktigt underhållande. Eric Nylund målar upp en intressant bild av ett levande (om än något sönderslaget) universum, och han lyckas skapa väldigt starka känslor för alla karaktärer som han introducerar läsaren för. namn som Keyes, Lovell, Haverson och Whitcomb har efter de här böckerna en speciell plats i mitt hjärta.

Nylund har 'master's degree of chemical physics', och det märks när han skriver. allt som rör rymdfarkoster och deras navigering känns äkta, på något vis (eller snarare; rimligt - we're not there yet, so who's to know, for sure?). det var nog det bästa med böckerna; känslan alla rymdresor och rymdbataljer förmedlade, och Nylunds förmåga att hitta på nya knipor och lösningar för Master Chief och hans vänner (innovation på topp, minst sagt).

all in all så var boken skriven av Dietz riktigt tråkig, men de som skrivna a Nylund var väldigt underhållande, och då mest för att han skriver bra, och vet vad han skriver om, så att säga. Halouniversumet är dock inte lika tufft som det i Mass Effect - but what to do? man kan inte få allt, obv.

what more? well, jag hittade Chaba's låt Parade på youtube nu när jag satt här och skrev, och den är faktiskt riktigt mysig att sitta och blogga till, imo. Chaba låter väldigt kul live också, btw. och en annan låt som är helt underbar att blogga till är Fausts - M4 part II, på tal om ovan nämnda Mass Effect (finns en kortversion också, men den är inte lika kul att blogga till...).

blev visst ett ganska långt inlägg... oh, well. hoppas du orkade läsa allt.

på återseende!

det blir nog inte mäktigare än såhär

lullade lite på youtube och hittade den här videon. give it a shot.

det är Elgars march Pomp and Circumstance No. 1 som framförs i Albert Hall, London.

för er som undrar vad de sjunger så är det refrängen till Land of Hope and Glory, en av Englands föreslagna nationalsånger.

Land of hope and glory
Mother of the free,
How shall we extol thee,
Who are born of thee.
Wider still and wider
Shall thy bounds be set,
God who made thee mighty
Make thee mightier yet
God who made thee mighty
Make thee mightier yet


lite historia om stycket finner ni här.

utökat musikintresse - jajjamen!

igår var jag kulturell igen. jag var på konserthuset med en vän och lyssnade till detta spektakel:

Kungliga Filharmonikerna, med dirigent Alan Gilbert
Roland Pöntinen spelade solo på piano
som spelade:
Börtz - Parodos
Ravel - Pianokonsert G-dur
Elgar - Enigmavariationer

igenkänningsfaktorn från min sida var noll, men någe annat hade jag inte förväntat mig. och vackert var det! och mäktigt. kände mig helt upprymd när jag gick därifrån.

i höstas la jag fram en åsikt om att livespelningar bara resulterar i dåligt ljud och (över lag) halvtaskig scennärvaro som inte gör saken bättre. det grundades på mina tidigare erfarenheter av hårdrockskonserter, som var innerligt roliga att gå på när man var yngre och kunde stå och headbanga och jippla med alla andra rockers. man var en i gänget, och man hade jättekul, och då spelade det inte så stor roll att ljudet var lite halvdåligt. men allteftersom jag tappat intresse för det där att hoppa omkring som en tok, och istället har börjat gå på konserter för att lyssna på musiken har rockkonserterna helt förlorat sin charm.

jag reviderar idag min tidigare utspel: det ska mycket till innan jag går på en hårdrockskonsert för att lyssna på ett band, men jag hänger gärna i konserhuset och lyssnar till Filharmonikernas skönspel. det låter så bra.

nu ska jag bara börja tugga i mig farsan klassiska skivsamling också... humm...

det är inte bara språket som särskiljer asiatisk musik

fick hem en hög skivor idag. lite Disco Kandi, lite Winter Chill, och två japanska skivor: Hyde - Faith och Girugämesh - 13's Reborn. (singlarna från varje skiva är länkade) har snöat in mig på japansk musik nu igen, for the time being. har youtubeat bl.a. Yui i ett par dagars tid (typ två) nu, i väntan på att skivorna skulle dimpa ner i brevlådan.

så här sitter jag och lyssnar på musik där jag inte förstår ett ord, och älskar varenda sekund av det. det är så skönt att låta texten slippa ha en mening. men ni har hört den där predikan förut, så jag tänker inte dra den igen.

för det är något mer, förutom språket, som skiljer sig med musiken. jag vet inte vad, än, men planerar ta reda på det. vilket år som helst nu... anyway. ge musiken en chans, och avgör själva.

I feel; Bonnie Bailey - Ever After (sommaren känns lite närmare när man lyssnar på den här låten...)

dumma, dumma människor

läste igår på Metros förstasida att är det är förbjudet att bli våldtagen i Kaukasus.

say again? förbjudet att bli våldtagen? inte precis så att man väljer att bli det, eller har jag fel?

typ som; "sorry, du får inte blinka längre. det är ny praxis på det."

idioter.

ibland blir man bara så nöjd

man, do I love sunshine? tack för den här fina dagen!

memories... I remember

har suttit och kollat på gamla kort från slutet av nian och början av ettan nu den senaste timmen....

så mycket minnen!

jag måste ta till kameran igen... det här håller inte.

quotes that guide me, two

"grattis, du lyckades träffa sveriges två största riksmongon. i rad!"

"du är lite som cayennepeppar. efter dig kan man ta vad som helst."

"det var ju iofs en korrekt observation. men."

tack Corrie, du förrikar vardagen på så många vis.

when is the morning after the night before?

ibland vill man bara skriva en rad, utan innehåll. bara för att berätta för världen att man lever, liksom. eller nåt.

...eller så utökar man inlägget och försöker informera världen om något. but what? well, a first is that I'm a total sucker for Foo Fighters - Pretender at the moment. tog en tjugo-trettio minuter att lära sig trummorna, men de sitter där de ska de med nu. en annan sak som är bra med låten (om man nu kan säga att det har med låten att göra) är att det är en riktigt nice video också.

en annan video som fångade mitt öga nu i veckan är den till Killswitch Engage - My Curse. den får mig att känna samma känslor som jag kände när jag såg Stardust, för att vara diffus. vad mer? well, My Curse går i tretakt för den som inte har tänkt på det, så den går att dansa vals till, om nån nu skulle komma på tanken...

en tredje låt som jag i skrivande stund är totalt kär i är Skillet - Rebirthing. som vanligt vet jag inte varför. jag bara älskar känslan den förmedlar. dessutom finns det en youtubevideo som binder låten till en av mina favoritfilmer. Nausicaa, eller Zandra som hon heter i den svenska versionen (eller nordamerikanska, som dubbats till svenska, för att vara korrekt), visar verkligen att kvinnliga propagonister håller minst lika hog kvalité som (om inte högre än) sina mannliga kolleger.

så, nu fick jag med lite jämställdhetspropaganda också. länge leve total jämlikhet!

filharmonins dag

idag vad jag och en vän på konserthuset och lyssnade på de Kungliga Filharmonikerna när de spelade ett stycke av Ravel, Tjajkovskij, Taube och Strauss respektive. det var länge sedan jag lyssnade på klassisk musik till stororkester senast, and it blows my mind every time. borde göra det oftare...

ljuspunkter i vardagen1

jag satte mig ned och jammade lite med brorsan idag, och fy helvete vilken kick jag fick. att lyssna på musik gör mig lycklig, det gör mitt liv värt att leva. men att skapa? ja, det var något helt annat.

att sitta och skriva om det känns löjligt på någe vis, för nu i efterhand så var det kanske inte så jävla speciellt. men just då, ja, då var vi kungarna. världen stod för dörren, och allt var bara så jävla metal.

ibland lever man för stunden.

är motstatsen till tillväxt frånväxt?

allright, så var makrotentan avklarad, den med. lägenheten packades ihop igår också. helt sjuk att jag lyckades fylla farsans bil med prylar, trots att jag redan i en månads tid skeppat ut grejer. känner (fortfarande?) stor ambivalens inför det här med flytten, och det slog till igår igen. hårt. oh, well. the choice has been made. jag tror jag gör rätt iaf. brorsan får vara den avgörande faktorn.

later.

"damages"

kort utdrag ur en läsvärd artikeln ang. tv-/dataspelsberoende:

"What lives do these people leave that if they can't get online with their Halos and Calls of Duty that their whole world grinds to a halt? Is their only other option to stare at a wall for hours on end, that it warrants a lawsuit to rectify this horrible injustice? If they can afford a $300 gaming system with games, does it not stand to reason that they could also afford a $15 book?

Of course, a book, silly me. Look at who I'm referring to here, the video generations, with each one lazier and more illiterate than the last, to the point where they're happy to look like idiots just to avoid the extra millisecond it takes to type/read 'You' instead of 'u'. I mean I support short-hand internet language in the environments where it was bred out of necessity, fast-paced chat rooms and video-games-before-VoIP, where slower typers didn't have the luxury of full proper spelling and grammar. But these days it seems like this type of communication is all some kids know, and... this is a tangent and a topic for an entirely different rant for another day."

hela artikeln finns att läsa här. imo väldigt läsvärd. han vet vad han pratar om, kan jag intyga.


kraemkage-party

igår var jag på middag hos Corrie. hon hade fixat allt jättefint: trerättersmiddag, mysig musik, rätt människor, och allmänt rätt atmosfär. klubbkväll ute eller alkoholfri, vegetarisk middag? alla vet ju vad som ligger mig varmast om hjärtat - om det inte varit för sällskapet!

jag börjar bli så trött på singelmentaliteten som råder nattetid på alla stlhms klubbar. ge mig en tjej som jag kan prata med, som kan kommunicera. en tjej med intressant historia och en vilja att utvecklas. en tjej med en önskan att njuta av livet, och som vill dela med sig av sina erfarenheter. är det för mycket begärt? jag tror inte det. jag vet bara inte vart jag ska börja leta...

nej, jag ska sätta mig med makron igen nu. återigen; tack för igår Corrie! maten smakade faktiskt bra, trots att det var vegetariskt :)


intressant diskussionsunderlag

jämställdhet är något jag brinner för. det är i mina ögon självklart att lika arbete skall ge lika lön, och den teorin går att applicera på alla situationer.

jag läste idag en intressant artikel på DN.se, där de påstår att svenskar tycker om jämställdhet i teorin, men gärna faller in i traditionella könsroller när det väl kommer till kritan. helt upp åt väggarna eller fullt naturligt? jag tror nog lite på det sistnämnda, till en viss grad. men är du intresserad, så läs artikeln. ska dock varna för att den är rätt tråkigt skriven (mycket upprepningar o shit...).

länk till DNs artikel.

en mer välskriven (och väldigt intressant) artikel läste jag på NE.se nu veckan innan jul. det är en recenssion av den nya barnfilmen Bee Movie. skribenten totaldissar denna, med motiveringen att den saknar verklighetsförankring. och då säger ni läsare; "men det är ju en barnfilm, den behöver inte vara verklig!". I beg to differ. vill vi lära våra barn att jämställdhet är något fint så måste vi börja redan i tidiga år. den här artikeln är riktigt läsvärd, och jag rekommenderar den varmt.

länk till NEs artikel.

so that's it for now. nu ska jag sätta mig med mina studier - önska mig lycka till tills på tisdag!

so, we're closing the books now. time to start anew.

2007 har inte varit mitt bästa år (det var not 2004; våren i ettan och hösten i tvåan. hände mycket bra då!), men det har nog varit bland de mer lärorika, på många sätt. både i hur man hanterar sig själv, sina medmänniskor, och sin omvärld. många vänner har kommit till, och vissa har fått gå. men nettot ligger på plus, tacka gud.

so, time for the review:

i januari satt jag mest och nördade Magic. Planar Chaos release och prerelease stundade, och jag ville vara mer förberedd än någonsin. vilket jag med facit i handen också var, men jag drog junk, och snubblade på det. oh well.

i februari och mars fasade jag in mig på constructedspel och införskaffade mig en ansenlig mängd kort. det hände faktiskt inte så mycket mer. okej; vi firade min fars 50-årsdag o så, men personligen var jag mest fastnördad i mitt kortspel.

i april sålde jag korten igen. det, och att jag gick in i en djup bitterhetsfas gentemot Petra var pretty much it. april fick bli den månad där jag tog mina första stapplande steg för att bli av med det som styrt min värld det senaste året.

i maj lade jag sedan locket på för Magic på riktigt, åtminstone som proffssatsning. jag hoppade medvetet över en turnering för första gången på två år. och i och med det, mer eller mindre, så lärde jag känna Pyro och Patrick. ska bli kul att börja träffa dem mer nu när jag börjar plugga här i sthlm.

i juni gick alla ut skolan, och jag med dem. mitt första sommaruppehåll stod för dörrarna, och jag inledde det med att fördjupa min bekantskap med Caroline. vår relation är ett klart bevis på att man kan vara vänner, trots att man inte har något gemensamt. något som jag inte riktigt trott på innan detta. alla kan vi överbevisas.

i juli jobbade jag mest, och var bl.a. med och startade upp vår Tyresöbutik. kvälls-/nattetid spenderade jag med vänner. pretty basic månad.

i augusti började jag spendera mer tid med Gustav på mitt jobb. vi var ute och klubbade 3-4ggr/veckan, vilket var lärorikt på många sätt. jag jobbade också väldigt mycket, och det var inte bara en gång jag kom till jobbet bakis... yuck.

i september började skolan igen, på riktigt. och när jag var i sthlm spenderade jag mycket tid med Anna och hennes crew. men mikron tog upp mycket tid, det gjorde den.

oktober blev sedan en riktig nätmånad. jag startade den här bloggen, och var även väldigt aktiv på alla mina communitys. den sista oktober tog vi bort Ronja, och det var förfärligt. jag grät för första gången i år.

i november träffade jag Natahlie. det var lite 'upp som en sol, ned som en pannkaka', men åtminstone jag hade väldigt trevligt under tiden. november var annars en jävligt grå och tråkig månad, vilket bara späder på min bestämda åsikt om att det, med råge, är årets sämsta månad.

december fick sedan avsluta året, och vilken avslutning! jag utvecklade återigen weballergi, makron turned out to be really funny, julhandeln var roligare än någonsin, julafton klart bättre än jag förväntat mig, och jag utvecklade min bekantskap med Hannes. det enda som inte riktigt höll måttet var den här nyårsaffären, men man kan inte få allt. right, Erica?

så, ett år överskuggat av beroendebekämpning (magic- och nätberoende) och bittra minnen. men man lär sig av sånt, det med.

över till mina nyårslöften:
1. fortsätta avancera, bredda och fördjupa min vänskapskrets
2. ta ett steg tillbaka
3. inte ge folk fler chanser än de förtjänar

and that's about it, for now. later.

wherever you turn, they will you burn

jag hittade en lapp i mitt rum tidigare idag, under en stooor hög med papper. på den stod det:

det finns väldigt många snygga människor, och det finns väldigt många dumma människor. jag undrar om det finns någon korrelation?

vissa dagar är man mer filosofisk än andra. jag undrar dock när jag myntade det där...

RSS 2.0